Resan hade varit lång. Troligtvis längre än någon av dem vandrat i ett svep förut, i det tempot de försökt hålla. Trots det hade den också gått smidigare än Ronia anat, men det var ändå med en viss lättnad vandringsleden slutligen öppnat upp sig och banat vägen för den stora stenplatån - Islagunen. När de kommit närmare hade det visat sig att beskrivningarna av platsen stämde mycket väl in på verkligheten. Byteshandel, ångande källor, murar som ringlade kors och tvärs över den platta stenen. ...
↧