Utanför lyan satt den unga hanen och betraktade tyst en liten fågel som hoppade över marken bara någon meter bort, till synes helt oberörd av hans närvaro. Dagen hade precis börjat och luften var varm och luktade skog. Bredvid honom låg Pinne, som alltid, och han kände sig … inte ledsen. Inte arg. Inte upprörd. Men han kände något, och det var som om han inte riktigt kunde slappna av, fast det inte fanns något som stressade honom. Han förstod det inte. Kanske var det ångesten som ibland smög ...
↧