Stegen var tröga, och benen kändes tunga att lyfta. Området kröp förbi runtom henne, och trots att hon rörde sig framåt så fort hon förmådde verkade hon ändå inte komma någonstans. Trots att revirets yttre gränser egentligen låg relativt nära inpå kändes distansen plötsligt väldigt mycket längre. Som om den växt och blivit till längden av hela landet, istället för en eftermiddag i rask takt. Hon hade sprungit det första biten, den som krävdes för att lägga den främmande gestalten tillräckligt ...
↧