De hade kommit till honom igen. Blair hade blivit illamående av rädsla när han plötsligt befann sig i den underliga miljön igen, där han inte kunde se längre än en meter, och allt som existerade var deras närvaro i mörkret.
Den här gången var gudarna dock inte arga på honom. Tvärt om var de nöjda att han rustade upp templet igen. Windfari hade sänt en mjuk vind att smeka hans kind, och beröringen sände rysningar längs Blairs rygggrad. Det fanns ingen känsla som ens kom i närheten den som ...
↧