De hade vaknat tidigt, mycket tidigare än vad hon önskade. Som tur var så var dem inte högljudda med sina gnyenden, och det skulle inte väcka uppmärksamheten av andra i närheten. Tröttheten var tydlig i hennes anlete, och hon orkade inte ens försöka hålla upp sten masken. Ingen hon skulle träffa kände henne ändå.
Alfdis hade till en början inte velat släppa iväg henne, och visste hon inte bättre skulle hon tro att spöket faktiskt oroade sig.
Det var ännu tidig morgon, men redan kunde hon ...
↧