Tiden sedan deras fader hade lämnat flocken hade varit oviss. En saknad låg som ett töcken över hennes väsen, men hon visste att det varit hennes val att stanna, och hon var säker på att om de alla på riktigt bett honom att göra likadant hade han inte kunnat förmå sig att gå. Det var svårt för honom också, det förstod hon.
Våren var i antågande, och även som skogen hon hade som hem var mestadels död fanns det ytterst få tecken som påvisade det. Små växter som trotsade döden, och de få djur ...
↧