Alfdis hade sett ljuset från lyan men lät det vara, hon visste vad Lea hade fått Iriea att lova och hon ville inte störa henne i vad kunde vara en väldigt viktig del av hennes liv.
Det tog en lång stund men till slut kunde hon se Iriea släpa ut en stilla form som hon kände igen som hennes väninnas moder och hon suckade lätt, så det var så det var trots allt.
Hon visste att Iri hade varit hoppfull att de inte skulle behöva göra så här, men så var det ibland, ödet hade andra planer för de alla.
Hon ...
↧