Öronen ryckte tics-artat och guppade medan de plockade upp omgivningens ljud. Huvudet bultade till följd av Röskvas lite för välutvecklade syn så hon höll den stadigt fäst där hon satte de nätta tassarna. Hörseln var väl inget särskilt att hurra över, men synen var hon leds på. Så pass att hon försiktigt höjde huvudet med slutna ögon. Hon knorrade medan huvudvärken gick i vågor.
Till slut kisade hon dött mot intet, och hajade till när falksynen uppfattade en skum prick som strosade omkring ...
↧