De hade lyckats ta sig till Numoorislätten. Skuldran värker hemskt men i Byoomi hittade de lite köksväxter som de trots smärtan lyckades få till en massa och applicera på skadan. De hoppar fram på tre ben. Den annars blodröda blicken är svart som den svarta pälsen. Trots att det är en klar dag och solen står högt på himlen så reflekteras inget ljus i den svarta pälsen. De känner sig utmattad. Men känslan av att vara jagad hemsöker dem. Tezuka kanske inte nöjde sig med att bara märka dem för livet ...
↧