Det var sällan han var i Sagoberättarens lya men han visste att han, liksom alla andra, alltid var välkommen. För tillfället var det den betryggande brasan och ensamheten han sökte. Den stora vita var ute och Roop var ensam i lyan. Han såg på de små karvade figurerna som balanserade på rötter och i små urgröpningar.
Med en suck slöt han ögonen och satte tassen på knippet med läkeörter som han fått från Tiarana. Han kände sig dum där han satt framför elden med det lilla offret under tassen. Med ...
↧