Det fanns en flock i närheten. Vit var övertygad om det. Deras spår fanns överallt, tassavtryck i marken och doft i luften, oundvikliga tecken. Ännu värre var att hon kunde höra dem. Knappast hela flocken, men kanske en grupp. Hon kunde höra skratt som ekade i mellan stenen. Det här var inte riktigt var hon planerat. Tvärtom ville hon passera bergen så snabbt och anonymt hon bara kunde. Hon hade inte haft en aning om att det skulle finnas en flock här, och nu verkade det inte finnas någon återvändo. ...
↧