Natt. Mörkret hade omslutit hans hjärta. Det var tomt nu, fanns ingenting kvar. Han var ett skal.
Tom.
Sholeh sökte sig djupt in i rosenskogen. Han visste inte varför. Han hade ingenstans att gå, inget hem att kalla sitt. Inte sedan hans syster dog.
Shideh.
Sedan dess hade inget varit sig likt. Inget kunde bli sig likt. Aldrig skulle han le igen, aldrig skulle han vara lycklig. De annars så livfulla, smaragdgröna ögonen var grumliga av sorg. Ändå bar tassarna honom långsamt framåt. Obrytt ...
↧