Eriinaris isiga vindar rev i röd päls. Såhär nära Snöslätten var det gulnade gräset delvis täckt av snö, gnistrande vit i solens sken. I fjärran reste sig de Norra bergen, som en mur mot vad som än fanns på andra sidan.
Vandringen hade fört dem såhär långt, Kolzak och Ezekiel. Eriinari var delvis bekant för Kolzak. Avlägsna minnen. Minnet av att tappa bort dem. Överges i snöstormen. Det var så länge sedan nu. Men han var inte här för dem. Han var här för att upptäcka, resa. Lämna Ötamon, för ...
↧