I misstro såg Kolzak upp mot sin far. Yegors mörka ansikte var en kontrast mot de isande grå ögonen. Hornen som skjöt upp ur hans hjässa skruvade sig i vassa, spretande gaddar mot skyarna. Hans krona. Kolzak motstod lusten att sänka huvudet i en bugning.
Du behöver inte återvända.
Men varför inte? Saknar ni mig inte? Behöver ni mig inte?
Vi klarar oss bättre. Utan ännu en mun att mätta. Och du klarar dig ju fint.
Men jag är så ensam.
Yegor vände sig om och lämnade platsen. Hans ...
↧