Skymd i trädens skuggor, bland gräset, hade den enorma honan lagt sig i ett försök att lugna stormen som ekade innanför pannbenet på henne och drev den växande huvudvärken till en tjutande yrsel. Sedan mötet med den mörka hanen, sedan de försökt slita ut inälvorna på varandra, så hade någonting skett. Någonting som egentligen var omöjligt, som var menat att aldrig någonsin ske. Utan tvekan hade hanen besuttit förmågan att läsa tankar, sträcka sig in i andra individers sinnen, men det var en kraft ...
↧