Den svarta honan hade sakta sökt sig runt i Numoori, letat efter en plats att kanna hem och finna en plats hon kunde kalla hemma. Dagen var underbar, solens varma strålar värmde den svarta ryggen och hör och var hördes fåglarnas kvittrande. En lugn dag helt enkelt.
Den svart tiken vandrade sakta i en ravin. Hon kände sig fram där hon gick och kände av de små energierna i landet, av djuren stora som små, för att kunna leda hennes steg rätt. Hon njöt av den energi hon kände av när den plötsligt ...
↧