“Stanna, Vit.”
Albinon stannade tvärt, och drog efter andan i lycklig överraskning.
“Mariotte!”, pep Vit, och svepte med svansen där hon stod. Tiken snurrade runt på stället, som att hon förväntade sig se den älskade vännen stå där, även fast hon visste mycket väl att Mariotte inte skulle synas. Det hade hon aldrig gjort. Vit hade ibland undrat varför, men hon hade aldrig fått ett svar. Hon hade lärt sig att respektera Mariottes vilja. Hon visste bättre än så, numera. Hon hade inte ...
↧