Tystnad föll åter över det karga landskapet. Duggregnet var inte mer än ett svagt brus i bakgrunden, en del av suset i hans öron. Han svalde, och tog ett par nya, flämtande andetag. Doften av blod hängde tung i luften. Smaken fyllde hans mun.
”Du vet att det är en lögn, eller hur Erlig?”
”Vad?”
”Allt det här. En lögn, alltihop.”
”Jag förstår inte.”
Erlig hade sökt tröst hos Umbra tidigare under kvällen, när dimman tätnat. Kanske var det sorgligt att se en ung dimmvarg så skrämd av ...
↧