Kolzak och Ezekiel var vid det här laget oskiljaktiga. De hade bildat ett starkt band, ja, det var som att de var bröder. Kolzak kände ett oerhört ansvar för Ezekiel, som en storebror.
"Titta där, Ezekiel! Där är Måntemplet!" utbrast Kolzak efter en stund och skyndade på stegen litet. I fjärran av den mörknande skogen kastade eld långa skuggor på den lövtäckta marken. "Eller.. visst är det?"
Kolzak visste inte hur Måntemplet såg ut, eller var det låg. Bara att det låg i Ötamon, norrut. Men ...
↧