Han suckade.
Det var ett litet och trött ljud, som omedelbart drunknade i havsvindens påträngande rop, högre än ljudet av vågorna som slog mot klipporna nedanför honom. Genom sina stängda ögonblock så kände han solljuset falna bortom horisonten, det röda ljuset allt svagare och svalare. Han satt vänd mot havet, mot ljuset, mot den stickande salta vinden, med vingarna halvt utbredda på ett slött vis. Solstrålarna tycktes fångas i de transparenta fläckarna på vingmembranens spetsar, blev till ...
↧