Hösten hade lämnat området isande kallt, och vintern hade slutligen drivit in över Lövskogen. Grå moln hade länge täckt himlen, och med dem kom snön, som numera färgade hela skogen i vitt. Kala trädstammar och risiga buskar spretade mot skyn, lika kala på löv som luften på ljud. Det var som att kylan svalt allt liv som under de varmare månaderna fick skogen att spraka, men den vilande naturen gav också ett visst lugn. Lugnet före allt, för trots att Ronia alltid gjorde sitt bästa för att hålla ...
↧