Den gyllene varginnan vandrar fram mellan de mörka skepnaderna som en gång var välvuxna och starka träd. Nu är det bara förkolnade skelett kvar. Men området verkar hämta sig väl. Det är naturens kraft. Vad som än händer så lyckas alltid naturen repa sig. Ett lätt leende vilar på varginnans läppar. Det är en sällsynt syn. Hon sänker sitt nätta huvud mot marken och i hennes spår växer gräset lite starkare. Lite grönare.
Småfåglar kvittrar i skyn och på kala mörka grenar. Solen står högt och det ...
↧