En tyst duns när hanens kraftiga tassar landade på marken samtidigt som en ljudlig suck lämnade hans strupe. Den gråa blicken kollade ivrigt omkring sig. Ivrigt vilket skämt, när var han sist ivrig? När såg han sist framemot att möta en annan som han gjorde nu? Svaret var mycket enkelt. Det finns bara en individ som får honom att se framemot nästa möte, den som faktiskt lurat fram känslorna i honom. Han skrattade för sig själv med en klar och klingande ton där han gick fram. Stegen var vägvinnande ...
↧