Himlen var grå högt där ovan, så långt bort att Vit knappast kunde förstå det, men kändes samtidigt så nära då vattenångorna stockade sig i luften, drivna bortåt av svaga vindar. Tydligt stod kontrasten mellan värmen från vattenmassorna som nu och då slungades högt upp i luften, och frosten som klädde allt det inte vidrörde. Mellan packad jord och spruckna platåer av sten kantade yviga grästuvor bubblande källor av hett vatten - hon kunde svurit att någonting mörkt rörde sig i djupet, men hade ...
↧