Ötamon var en strålande vacker plats att befinna sig på en sval höstdag. Eftermiddagsolen trängde igenom trädtopparna, och skapade ett behagligt ljus. Lukten från månblommorna fyllde skogen. Några få, modiga eldflugor hade vågat sig ur sina gömställen, men ännu gömde sig de flesta.
Aurora var utom sig. Ötamon var så drömlik att hon hade svårt att tro att det faktiskt var på riktigt. Den stod i kontrast till allt hon någonsin upplevt, speciellt dess granne. Tidigare på dagen hade Persephone ...
↧