Det var en dimmig kväll, solen hade precis gått ner och några enstaka moln klädde den mörka himmelen. Luften var inte det minsta sval, utan mer behagligt ljummet. Vinden stod stilla. Det gula gräset drogs mot valpens mage för varje steg som hon tog, kittlades något men hon gav ingen som helst reaktion på det, hon var för trött. Valpen stannade plötsligt upp, krimskramset runt hennes hals var tungt, «Far» den äldre stannade upp och såg tillbaka mot det lilla livet, «Jag är för trött» gäspade hon ...
↧