Begreppet tid hade helt förlorat sin betydelse. Tid i sig hade inget betydelse. Hon kände sig bortkopplad, ifrån världen, sig själv, planeten och tiden. Hon hade vandrat genom halva östra numoori kändes det som, även om hon visste att det var en överdrift. Hon och hennes eget personliga spöke hade kommit varandra närmre, och hon insåg att hon faktiskt upskattade Alfdis sällskap. Det bröt den monotona vardagen, och vännen var bra att ha som utkik när hon själv behövde sova. Ibland vandrade hon ...
↧