(Pax till Even)
Hon hade svurit nästan hela vägen från Islagunen till den silvriga skog hon nu var i. Det var inte hennes fel att dem var dumma i huvet! Det var ju inte så att hon verkligen ville veta vilka dem var ändå. Och raggen reste sig inte på henne då hon tänkte på dem kyliga blickar hon bemötts med när hon krävt att få veta vilka dem var. Dumma i huvet, så var det i alla fall med dem. En del skulle väll säga att hon blivit oresonligt arg när dem vägrade svara, men hade dem bara sagt ...
↧