En kall vind mötte de två vargarna i ögonblicket som de tog steget ut ur passet. Azhekaslätten bredde ut sig framför dem, tom och enslig. Himlen var grå, och det var svårt att avgöra tid på dygnet om man inte redan vetat om den. Lukten av förmultnande växter var starkare såhär på hösten, men även utan den skulle det ha varit en mycket otrevlig slätt.
I början av vandringen hade Aurora kraftigt pendlat mellan att glatt babbla på om allt och ingenting, och att vara knäpptyst. Hon kunde inte ...
↧