Månen hängde nästan full på en klar himmel. Blå skuggor sträckte sig bland silverpilarnas stammar. Luften var stilla, kylig på ett vis som varslade om frost. En lätt dimma vilade lågt över marken. Hennes svarta fäll stod ut i det silverblekta landskapet.
“En vacker natt för en promenad.” Even såg mörkblodet stelna till vid ljudet av hans stämma. De små molnen runt hennes nos tappade för ett ögonblick sin rytm. Han slöt tyst upp vid hennes sida, nära nog för att deras pälsar skulle röra ...
↧