Pocra hade gått i land på en ganska lång strand. Så lång att hennes ögon inte riktigt kunde se ett ordentligt slut på den. Berg hon sett redan från havet sträckte sig högt mot himlen längre framåt och hon bara stod där. Pocra var en invandrare från andra hav, och hon var här nu. Nyfiken på allt den här världen hade att erbjuda. Hur häftigt var inte det här? Strandens sand var härlig att känna mot simhuden mellan klorna. Tassarna sjönk så att hon kände det som om det skulle bli svårt att springa. ...
↧