[Ensamroll mellan mina karaktärer Andúnë och Lotus, inga svar, tack!]
Slätten kunde inte beskrivas som annat än spöklik. Det låg en lätt dimma över den, och trots att temperaturen var ljummen var det ändå som att luften kylde ned henne där hon vandrade. Kanske det hade varit ett misstag att beträda denna plats, Andúnë visste inte med säkerhet, men något kändes fel här. Det låg som i luften, en känsla av obehag.
Trots det hade månen manat på henne, och hon hade valt att följa. Trots att hon ...
↧