Det var tyst i skogen. Cerin kunde förnimma att det blivit mörkt. Hon hörde sina egna darrande andetag dåna i öronen och snön som knarrade under hennes tassar. Hon försökte gå så tyst som möjligt, hon ville inte att någon skulle höra henne. Ibland stannade hon upp och höll andan, för att lyssna på skogen, men den sade inte mycket. Det susade lätt i träden, grenarna knakade under tyngden av snön och Ibland gav de vika och snön rasade ner med en duns som fick Cerins hjärta att skena iväg. Men det ...
↧