I många månader nu hade Mivria befunnit sig i Ötamon. Tiden hade flutit omärkbart förbi och dagarna flöt samman. Hon tänkte inte på hur lång tid som hade passerat, och det bekymrade henne inte heller. Tiden var inte längre viktig för henne, tiden var inte det väsentliga i hennes liv. Hon visste att hon skulle få den tid som gavs henne, och det var ingen idé att oroa sig för den tid man ändå aldrig skulle få.
Mivrias liv hade ändrats, och hennes fokus och prioriteringar var annorlunda. Det ...
↧