[Detta är ett ensamroll]
Färden var i helhet suddig i minnet. Det var svårt att avgöra hur länge hon färdats, hur långt var också ett mystiskt frågetecken. Det enda hon visste var att hon gick i ett vackert silverlandskap medan smärtan bultade i princip överallt. Hon hade inget minne av att ha varit här förut, men så var det i och för sig alltid. Hon var aldrig särskilt uppmärksam på omgivningen. Inamorta ville gråta men senast hon gjort det hade det fräst till i pälsen. Hon gick med tunga ...
↧