Det var tyst. Stilla. Sraosha visste inte vad hon befann sig. Om hon ens var kvar i Höstskogen. Omtöcknad såg hon sig omkring. Hade hon somnat? Ja, visst hade hon det. Eller något sådant. Benen kändes svaga och ömma, och vid hennes ena tass låg några benrester från en råtta. Inte tillräckligt för att mätta. Det hade bara varit tur att hon hittat kadavret. Den tjocka pälsen som tidigare varit silkeslen och tjock var nu matt och tovig. Under den kunde man ana hennes framträdande skelett. Hon var ...
↧