[Ensaminlägg, inga svar tack.]
Det hade varit på natten han hade vaknat. Hjärtslagen hade varit frenetiska och andan i halsen. Som om han inte fick luft. Paniken hade fått ögonen att tåras och desperat hade Kaiito sett sig om. Valparna låg bara en bit ifrån honom, hopkurade tillsammans, sovande. Och det hade lugnat honom en aning när han hade sett dem. De mådde bra.
Det var då han hörde rösten.
"Kaiito."
Öronen hade spetsat och den han hade sett sig omkring. Där fanns ingen förutom han ...
↧