[Reserverad för Kithara och Vidar.]
Det hade inte varit lätt att hålla ihop sig själv samtidigt som han skulle ta hand om de två små valparna, men han hade lyckats. Otroligt nog så hade han lyckats. Och det var en fröjd att se dem växa. Även om de fortfarande var små, ömtåliga och sköra så kunde han se hur de blev starkare för varje dag. Och den bekymmerslösa glädjen som fanns i deras unga ögon skänkte honom en sådan tröst.
Så Kaiito höll ihop. Trots att de mörka tankarna hemsökte honom, ...
↧