Ett lätt regn trummade över marken. Himlen mullrade av åska som hotade om starkare oväder. Luften, som fram tills nyss hade varit tjock och tung, hade precis börjat lätta, syresatt av det nya regnet. I övrigt var landskapet stilla. En lätt dimma låg över marken, tillräckligt hög för att virvla runt de flesta vargars ben och buk, men inte tillräckligt hög för att skymma sikten helt. För de flesta.
Even studerade den avlägsna randen i fjärran, där solens sista strålar fortfarande hängde över ...
↧