Amanita vandrade in i skogen med mjukt svepande steg över marken. Hennes tassar lämnade spår efter sig i det frost klädda gräset, men hennes steg såg så lätta ut att det blev nästan overkligt tydliga spår. Månen lös full och klar på himlen och kylan var nästan så där ovant bitande kall, men Amanita märkte knappt vid det för hon kände sig mer uppfriskad än vanligt. Hon hade åter igen återvänt från en lyckad jakt, denna gång vid Numoorislätten. Hon kände sig starkare än någonsin tidigare och självfallet ...
↧