[Reserverad för Abraxas och Kogan.]
Där hon nu stod, öga mot öga med de två hanarna, så verkade allting plötsligt så klart på något vis. När de hade trätt fram ur skuggorna hade Izusa bara varit en fridfull vandrare som kommit för att se skogen. De två hanarna hade bestämt hävdat att det inte var hennes skog, och hon hade varit dum nog att säga emot. Hon hade sagt att naturen tillhörde alla, inte bara dem. Och innan hon visste ordet av hade striden varit ett faktum.
Så där stod hon nu, ...
↧